The Black Nothing

Dela den här recensionen:

Cello, kontrabas och djupa klarinetter inleder Waiting in C. En fras upprepas och övriga instrument cirklar kring den. Musiken står rätt stilla, snarare böljar än rör på sig. Detta första stycke är nog det bästa exemplet på Anders Filipsens idé för Stilleben, ett långsamt upprepande där musiken förhoppningsvis dröjer sig kvar hos lyssnaren, en kokong att vistas i. Jag vill nog påstå att musiken annars rätt ofta tar sig ur bubblan, traskar på, småskuttar ibland och vädrar åt olika håll, vilket är okej. Alltid någon puls och någon melodi att följa, lite tung i sina rörelser.

The Black Nothing? Svärta, jo här och var, men tomhet? Här finns en del att upptäcka. Qarin Wikström, röst och effekter, Emil Jensen trumpet och effekter, Lars Greve klarinetter och tenorsax, Jeppe Højgaard altsax och klarinett, Soma Allpass cello, Lars Lundehave elektronik, Nils Bo Davidsen kontrabas, Victor Dybbroe slagverk, Bjørn Heebøl trummor och slutligen Anders Filipsen alla kompositioner och spel på syntar.

Pressmaterialet jämför med ambientmusiker som Brian Eno och Jon Hassell, men hos The Black Nothing hörs det fysiska hantverket tydligare, jazzen är närmare.