Karine Polwart & Dave Milligan

Dela den här recensionen:

Vi lever i en konstig tid. Våra liv flyter mellan stillhet och rörelse. Men jorden är i ständig rörelse, efter en långsammare klocka.

Skotska sångerskan Karine Polwart står inte heller still. Hon har ständigt nya projekt på gång. Folkinriktade sånger med sin trio, covers av skotska pop- och rocksånger eller som här, en röst, ett piano och tio sånger som berättar om förändring, stopp och start, att lämna och komma tillbaka.

Några av sångerna är nya, några är traditionella, majoriteten är covers av samtida folkartister. Allt är enkelt framfört, barskrapat, ”less is more”.

Polwart är en ypperlig historieberättare. Hennes intima, lågmälda stil förmedlar. Skapar samhörighet. Även när hon behandlar allvarliga – och aktuella – ämnen som emigration (Craigie Hill), demens (Travel these ways), naturens mystik (Siccar Point) och hur covid påverkade hennes hemby (The path that winds before us). Eller ger oss sin tolkning av den melankoliskt ljuvliga, traditionella The parting glass.

Jazzmusikern och kompositören Dave Milligan är den perfekta ackompanjatören. Följsamt stödjande, men plötsligt spännande experimentell, som på nytolkningen av Quiet joys of brotherhood.

Milligan bor i samma by som Polwart. Det gör också konstnären Jenni Douglas, som har designat skivans omslag och häfte. Det är nästan som ett gamla tiders familjeföretag. Det lilla i det stora.

Less is more.