Laura Jurd

Dela den här recensionen:

Den brittiska trumpetaren och kompositören Laura Jurd har på sju år gjort sig ett namn som en spännande musikalisk stigfinnare, bland annat med sitt band Dinosaur. Här har hon slagit ut väggarna och skrivit musik för en fjorton personer stor ensemble, närmare bestämt en egen blåsarkvartett kombinerad med Ligetikvartetten och ytterligare sex favoritmusiker. Bland de senare finns norska Anja Lauvdal, vidsynt och spännande keyboardist och improvisationsmusiker, och pianisten Elliot Galvin, som skrivit varsitt stycke till den här plattan, (Lauvdal tillsammans med spelkompisen och tubaisten Heida Karine Jóhannesdóttir).

Jurd leder sitt stora band med små åthävor. Det är noterad musik förstås, men med plats för improvisation. Richard Jones i Ligetikvartetten får skita ner spelet med lite grovhyvling och ler säkert medan han gör det. Kul att höra är också Soosan Lolavar på santoor, ett dulcimerliknande instrument som spelas med små klubbor. Gitarristen Rob Luft får ett inspel i Companion species och går loss. Luft spelar också banjo, ett instrument Jurd hatgillar.

Det svänger ofta rätt skönt, även om få grooves är här för att stanna. Snart övergår ett funkigt parti i ett battle med Jurd och de två trumslagarna Liz Exell och Corrie Dick i centrum. Men det finns också flera starka lyriska passager. Laura Jurd håller trots allt ihop det, lyckas göra det till en färgrik helhet någonstans mellan George Crumb och nåt slags svängig frijazz. Säkert väldigt underhållande också att se.