Theo Croker

Dela den här recensionen:

Jazztrumpetaren Theo Croker är lika hemma i hiphop-kretsar och och r&b-klubbar som i jazzvärlden. Morfar hette Doc Cheatham och var berömd jazztrumpetare och bandledare. Theo Crokers mentor var souljazzlegendaren, sångaren och trumpetaren Donald Byrd. Att röra sig mellan olika uttryck och foga dessa samman verkar te sig högst naturligt för Theo Croker. Han har bland annat producerat hiphopartister som J Cole och Common.

Inför albumet Star people nation flyttade Theo Croker från New York till Los Angeles för att finna nya kreativa impulser, och då ej blott på det musikaliska planet. Det verkar ha givit önskad effekt. På nya skivan hörs Bobby Hutchersons vibrafon i samplade loopar. Blåset är stundtals bearbetat på ett sätt som vissa jazzpuritaner säkert rynkar på näsan åt. Theo Croker har vuxit upp med klubbkulturens estetik i lika hög grad som jazzens traditioner, och han önskar förena dessa. Då må man alienera somliga lyssnare.

I botten finns dock Crokers akustiska kvintett, och den svänger ett gäng. Här finns en modaljazz-hyllning till bortgångne jazztrummisen Elvin Jones. En del gäster dyker upp också. Grammynominerade Baltimore-rösten Rose Gold förgyller Getaway Gold, medan batteristen Eric Harland hoppar in för slagverksduetten Alkebulan. Jamaikanska reggaeartisten Chronixx avslutar till och med hela plattan i pratglada låten Understand yourself.

Theo Croker vågar ta steget utåt, framåt, åt sidan, varthän hans musa driver honom. Ibland funkar det, andra gånger inte. Men tråkigt, det har jag inte i hans sällskap.