Skivrecension

Spiritual jazz 8 – Japan pt 1-2
Japanska fynd Lira Gillar

Diverse

Spiritual jazz 8 – Japan pt 1-2

Skivbolag: Jazzman
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 16 jun 2018

Dela den här recensionen:

Det brittiska skivbolaget Jazzman gräver djupt i skivbackarna. Serien Spiritual jazz har varit intressant att följa, inte minst eftersom urvalet är gjort med känslig hand. Tanken är att leta upp låtar som på ett eller annat sätt relaterar till den spirituella jazz som utvecklades i USA på 1960-talet. Efter en bunt samlingar – Mellanöstern, Europa, vokalmusik med mera – har turen kommit till Japan. Sammanlagt sexton låtar, vissa helt västerländska i tonen, andra blandar in japansk musik. Ingen Akira Sakata eller Kaoru Abe, för att nämna två japanska frijazzikoner, men andra välkända namn från avantgardescenen som gitarristerna Masayuki Takayanagi och Kiyoshi Sugimoto och saxofonisten Sadao Watanabe. Min favoritlåt är när Watanabe och kosmopoliten Charlie Mariano tolkar ragan Sindhu bhairavi. Watanabe spelar altsax och Mariano det sydindiska blåsinstrumentet nadaswaram. Blåsaren Kenji Mori är med på två av de mest utsvävande låtarna, som den 19 minuter långa Spanish flower med superbandet Tee & Company. Japanska instrument som koto och shakuhachi dyker upp på ett par spår, mest lyckat är Positive and Negative med Minoru Muraoka från kultplattan Bamboo (1970). Kikazuru med Keitaro Miho låter som flippad filmmusik, med allt från cembalo till shakuhachi, funkgitarr och teatral sång. Intressant, men samtidigt småjobbig. Tolkningarna av Scarborough fair – av bandet Four Units – och My favorite things (med cellisten Tadao Hayashi) är mycket mer än kitsch. Hayashi slutade sitt liv tragiskt: han blev mördad i sitt hem i Filippinerna. Den mest obskyra låten torde vara Sacrament med Tohru Aizawa Quartet. Tre elever och en lärare på samma skola. Skivan gavs ut 1975 som privatpress. Virvlande sopransaxofon, mycket Coltrane, bra. Riktigt bra.


Fler recensioner

Annonser