Spell Songs

Dela den här recensionen:

Det börjar med ett försiktigt klinkande piano. Sorgligt klinkande, rytmiskt som en tickande klocka. Ovanpå det, ett drönande vinande och sedan ljuv sång. Sedan byggs det vidare mot horisonten. Fiol, flöjt, virvel … Allt hjärtskärande vackert på det där sättet som bara keltiska folktoner kan vara.

Men främst handlar det om orden. Spell Songs II tar vid där 2019 års Spell Songs I slutade, i författaren Robert Macfarlane och illustratören Jackie Morris böcker om de försvinnande orden. De ord som beskriver vår natur och våra landskap, ord som sakta tynar bort ur den yngre generationens vokabulär. En möjligen naturlig, men likaväl deprimerande, utveckling.

Dessa funderingar fick alltså bli musik, skapad och framförd av ett musikerkollektiv, en ensemble bestående av idel högadel. Vokalisterna Karine Polwart, Julie Fowlis och Kris Drever, harpisten Rachel Newton, koraspelaren Seckou Keita, cellisten Beth Porter och multiinstrumentalisten Jim Molyneux. Tillsammans ger de magisk färg och ton åt de förlorade orden i femton varierade och charmiga sånger. Rösterna må stå i centrum och det keltiska fungerar som röd tråd, men här ryms en rejäl musikalisk bredd som hålls ihop av värme. Och snarare än ett hopplock av soloinsatser finns här en helhet där de olika rösterna ges rum att kontrastera mot varandra i sina kärleksförklaringar till naturen. Tankeväckande och genomgående underbart.