Derya Türkan & Sokratis Sinopoulos

Dela den här recensionen:

Vad vore Lira utan lira? I detta fall en turkisk sådan, klassisk kemençe eller politiki lira tror jag är de rätta namnen. Här får instrumentet för enkelhetens skull heta lira. Som är ett stråkinstrument, en turkisk tresträngad fiol som har stora likheter med den kretensiska liran och den bulgariska gadulkan och kanske med den skånska träskofiolen med vars lite torra och burkiga klanger den har mer släktskap än med den italienska violinen. Men de båda musikerna har spelat ihop lika länge som Härdelin och Grindsäter, är samspelta och mästerliga på att frambringa alla möjliga ljud ur sina lyror. 

I musiken görs utflykter från Istanbul, vilket är namnet på första stycket, till Cykladerna via Mytilini utanför västra Turkiet och tillbaka till Istanbul igen, till olika ljudplatser som det heter i skivtiteln. Tekniskt briljanta musiker, med förmågan att framför allt få fram de vackra klangerna i instrumenten. Extra mycket exempelvis i Mitilini/Midili som påminner om den sanslöst vackra Ederlezi, romskt musikstycke som ingen som sett Zigenarnas tid förmodligen glömmer. Den inleds med lite sakral sång medan enstaka toner känns som om de hör hemma betydligt mer västerut och en sådan kombination blir ett mer spännande resultat än vad bilden av de två gubbarna på omslaget antyder.