Erlend Apneseth

Denna gång har antalet musiker växt till elva (tolv i avslutande Samdrøm) och alla utom Apneseth själv är nytillkomna jämfört med hans trio. Fyra hardangerfelor, saxofoner, flöjter, dragspel (hanterat av Frode Haltli vars grupp, Avant Folk, Erlend Apneseth en gång var medlem av), harmonium, synt, kontrabas, trummor, slagverk och röster i en kollektiv ödesmättad, ganska mörk, tungt trampande vandring där man rör sig försiktigt och ändå målmedvetet, ibland med plötsliga utbrott som kan spegla otrygghet eller panik, eller kanske otålighet. Här finns folkliga ornamenteringar och rytmer inarbetade i nutida tonspråk. I andra halvan på låten Song over støv (støv = damm eller stoft) upprepar sig en fras gång på gång och tonar stillsamt ut och blir till tröst. 

Mullrar det bland folk ute på norska landsbygden? I mina öron klingar detta klart mer av snåriga glesbefolkade trakter än av den täta blänkande staden. Ett uppror av de bortglömda? Och då är den norska landsbygden långt ifrån lika bortglömd som den svenska. Det finns envis framåtrörelse med en smula hopp i det mörka, en stark ström.