Atle Nymo

Dela den här recensionen:

Inspirerad av den expressiva jazz som inte minst Coltrane exponerade på 1960-talet har den norske saxofonisten och basklarinettisten Atle Nymo under många år spelat i såväl inhemska grupper som med bland andra Chick Corea och Pat Metheny. På detta första album i eget namn har han med sig basisten Mats Eilertsen och den slovakiska, men i Norge bosatta trumslagaren Michaela Antalová i musik som befinner sig i gränslandet mellan struktur och fri improvisation.

Av skivans nio musikstycken är tre (Chapter 1-3) rena trioimprovisationer där Nymos spel på basklarinett utgör en droneliknande kraftkälla, medan de övriga spåren är baserade på melodiska skisser med tenorsax, bas och trummor i samklang. Ibland kan referenser till exempelvis Sonny Rollins skönjas, men oftast bär klangbilden sin egenart. Musiken är avancerad utan att vara överdrivet komplex, och alstrar inte minst en hel del spänning.