Dawda Jobarteh

Dela den här recensionen:

Ibland måste man flytta för att hitta hem. Det gäller inte minst i musikens värld. 1999 flyttade Dawda Jobarteh från fäderneslandet Gambia till Danmark. Rötterna gjorde sig snart påminda och Dawda Jobarteh bestämde sig för att lära sig spela kora, som så många i hans familj gjorde omkring honom när han var liten.

Vilken tur för oss lyssnare! För Soaring wild lands är en välkommen ljuspunkt i vintermörkret. Det är Dawda Jobartehs fjärde album helt i eget namn tillika hans fjärde på brittiska expertetiketten Sterns.

Egenkomponerade instrumentalnummer med koran i centrum varvas med låtar där sociala aktualiteter avhandlas. Lägg till det gamla skandinaviska melodier. Allt snyggt sammanlänkat på en skiva som stundtals agerar balsam för själen, för att att andra stunder braka iväg i snabbfingrat koraspel med racertempo i kompet och effektpedalerna inom smidigt räckhåll.

Med sig har Dawda Jobarteh här de fyra damerna i Århusbaserade Admeta String Quartet, den i Sverige bosatta gambianen Salieu ”Sal” Dibba på slagverk – och som gästsångerska på två låtar Jullie Hjetland Jensen, vinnare av det danska folkmusikpriset.

Dawda Jobarteh kommer från en välansedd musikalisk släkt i Gambia. Fadern Amadu Bansang Jobarteh var favoritmusiker hos Gambias förste president, Dawda Jawara, som sonen döpts efter. Att han är en så skicklig och varierad skivartist kan också bero på att han lärde sig spela kalebass i tidig ålder.

Han spelade med Salaam Band i Gambia redan i tonåren. I Danmark har han hörts i bland annat avantgarde-jazzaren Pierre Dørges Jungle Orchestra och i duo med frisinnade trummisen Stefan Pasborg. Alla dessa olika musikaliska utflykter har berikat den musik vi hör på föreliggande skiva.

Så värst avantgardistiskt är detta dock inte, trots de där effektpedalerna. Snarare behagligt och vänligt. Bra så.