Grå

Dela den här recensionen:

Duon Grå kommer med ett debutalbum där det vackra trängs med det fula och det sorgligt grå strävar mot en röd längtan, som aldrig vill ta slut.

Duon består av Johanna Björneke Wirgård och Petra Haraldson, de medverkar med sång, musik och arrangemang. Bland musikerna har Daniel Wejdin en särställning på kontrabas och gitarr och är dessutom delaktig i arrangemangen. De tre har tillsammans skapat ett alldeles eget tonspråk med hudnära öppenhet och en poetisk mättnad.

Texterna är som berättelser och utsnitt ur vardagen, om den stora himlastormande kärleken och den lilla utflykten med en annan, ett möte som det aldrig blir något av. Det finns här även ett lugn och en vilsamhet i klangbilden. Det grå kan betyda lugn, men det kan även bli som en livsleda; just som när det regnar i en grå, obruten rörelse. Som när regnet går över försommarängen och två rörelser möts – gräset och regnet. Och så den trygga rörelsen, framåt, när mörkret får ge vika för morgonglipans ljus.

Grå är som två hjärtan, i ett andetag, det finns i deras musik en skörhet och en skir stämning, just som i majgrönskan. Vackert är det!