Ro.t

Dela den här recensionen:

Först kort om bandnamnet, som tillhör kategorin de ovanliga och sällsynta. Ro.t är de första bokstäverna i trions frontfigurs namn – Rebecka O’Nils Trio. Hon svarar för musiken, de övriga två i trion är William Bülow O’Nils och Jenny Klefbom, och de är här förstärkta med Hubert Hjerling på kontrabas och Henry Klefbom på orgel och piano.

Det är ett antal svenska dikter från långt tillbaka i tiden, med kända namn som Stagnelius och Lenngren och mindre kända som Ulrica Carolina Widström och Emelie Björksten. Till texten ges egenkomponerad musik med rötter i svensk folkmusik.

Innehållet i dikterna handlar om de stora frågorna i livet – om längtan, saknad, hånfulla förluster och kärleksblommorna som både bleknar och trasas sönder. Erik Johan Stagnelius är ju en mästare på detta med suckar, övergivanden och sönderfall. 

Fortfarande minns jag de sista raderna i dikten Näcken, som finns med här på albumet. Stagnelius ger en livsrevy med en svag blomma i solen, spill av snöflagor och vinden som piskar ansiktet.

Och så här de fyra raderna: ”Tårar Gubbens anlet skölja / ned han dyker i sin bölja. Gigan tystnar. Aldrig Näcken / spelar mer i silverbäcken.”

Det är en naken och äkta tolkning av svensk poesi, av stor kraft, jag fäster mig särskilt vid Anna Maria Lenngrens Pojkarna, med minnen från den ljuva tiden med oskulden och friden.

Musikaliska kraftfulla gester och sensitiva uttryck varierar, till detta bidrar särskilt William Bülow O’Nils gitarr och Jenny Klefboms tvärflöjt. Och så en viktig slutsats om livet, ett ledande credo – livet är ingen karta av handlingsfrihet, hela livet är en ovisshet. Vi får fånga de goda ögonblicken och bortse från de skavande flisorna. Ungefär så resonerar Erik Johan Stagnelius, en av våra största poeter, som föddes 1793 och dog 1823.