Song Solinas

Vi inleder med en liten fundering. Om man har ett band som heter Song Solinas – borde man då inte låta lite mer som Magnolia Electric Co? Jag menar, namnet känns som en uppenbar blandning av Songs: Ohia och Jason Molina. (Nu verkar ju bandets sångare, Ola Persson, ha lånat namnet av sin fru, men ändå?)

Nå. Halländska Song Solinas debutskiva klarar sig bra utan alltför uppenbara Molina-blinkningar. I avsaknad av detta serveras vi här i stället en tämligen pigg och trygg americana-måltid med ingredienser hämtade från idel välkänd och beprövad mark.

Precis som i (insomnade?) systerbandet Driftwood Company, formligen strålar Song Solinas kärlek till amerikanska vidder, klassisk americana och Laurel Canyon ur varje por. Här blandas alltså musklerna från The Band, folkmyset från Townes Van Zandt och CSN med gunget från klassisk roots och country-americana till en riktigt fin smet. 

Smeten får sedan jäsa i solen med en Jackson Browne-aktig enkelhet i melodierna, för att sedan kryddas med lite, lite Wilco – och en hel massa pedal steel. Dessutom – här och där – små nypor av kantigt malande Adam Granduciel-gitarrer.

Resultatet blir ett riktigt fint förstlingsverk. Albumet är sex låtar kort och, möjligtvis med undantag av den lite tradigare Going on the loose, känns varje spår helgjutet. Som gjort för somriga bilresor med nedvevade fönster.