Idris Ackamoor & The Pyramids

Dela den här recensionen:

Som elev till Cecil Taylor fick saxofonisten och kompositören Idris Ackamoor, eller Bruce Baker som han också heter, i början av 1970-talet ingivelsen att bygga vidare på Sun Ras kosmiska afrojazz, samtidigt som han också var tydligt inspirerad av Coltrane, Pharoah Sanders och Art Ensemble of Chicago. Ackamoor bildade gruppen Pyramids, gjorde tre numera sjukt svåråtkomliga album och försvann 1977 närmast helt från musikscenen innan han dök upp ordentligt för några år sedan via hyllade konserter och inte minst skivorna We be all Africans och An angel fell med The Pyramids.

På Shaman! (med en speltid på 75 minuter) omger Ackamoor sig med musiker på violin, flöjt, gitarr, bas och slagverk i nio hårdsvängande låtar som vilar tyngre mot afrofunk än jazz, och där tunga, distinkta rytmer och böljande melodilinjer öppnar för sax (alt och tenor) och flöjt som de dominerande soloinstrumenten. Musiken är onekligen muskulös så det förslår, likaså suggestiv och närmast hypnotisk till sin karaktär. Att det vilar en omisskännlig känsla av 1970-tal (inte minst via de vokala inslagen) över Shaman! minskar inte effekten av detta synnerligen färgstarka och märgfulla album.