Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet

Dela den här recensionen:

Vilken dåre ger sig på att tolka en låt som Where are we now?, från David Bowies sista period i livet? En period som innebar ett kreativt återuppvaknande och som hålls närmast heligt av hans många entusiastiska beundrare? Svaret är givetvis Weeping Willows frontfigur Magnus Carlson, en av Sveriges stora sångröster. Han har framfört den tidigare, ihop med Göteborgs Symfoniker, men nu hamnar den på skiva när The Moon Ray Quintet släpper sitt comebackalbum efter femton år.

Denna deras tredje skiva lever upp till förväntningarna, och överträffar dem med råge. Detta med en varierad ljudbild som inte är överlastad, men ändå späckad med läckra detaljer och inpass av de medverkande. Och det är förstås ett slags allstar-team vi har att göra med här, med idel Oddjob- och Tropiques-bekanta. Goran Kajfeš briljerar på trumpet, synt och congas. Per Ruskträsk Johansson likaså på saxofoner, flöjter och basklarinett. Carl Bagge har hand om piano, orgel och synt, medan Martin Höpers kontrabas studsar tryggt mot Lars Skoglunds trummor. Extra krydda skänks av en moonlighting Mattias Ståhl på vibrafon, munspel och sopransaxofon.

Det blir helt enkelt en mästerlig skiva. Vad annat att vänta med de musikerna, Magnus Carlsons stämma och ett så pass inspirerat låtval. Det senare inbegriper amerikanske folkmusikern Jackson C Frank, nutida indiefolk-artisten Sufjan Stevens, Frank Sinatra (både Senior och Junior) – och inte minst en helväggsprojektion av Scott Walker-favoriten It’s raining today, med stråke på kontrabasen och snöflingesvävande ljud i bakgrunden.

Som avslutning kommer något oväntat Jim Peppers muntert mässande Wichi tai to, en låt med rötter i en kyrkligt ceremonisk peyotesång som jazzsaxofonisten tilika Kaw-Muscogee-ursprungsamerikanen Pepper för över femtio år sedan jazzade till med tungviktarna Larry Coryell och Billy Cobham.

I skuggan av sådana bjässar är det än mer imponerande vad Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet gör på nya albumet Shadows.