Joe Chambers

Dela den här recensionen:

Trumslagaren och vibrafonisten Joe Chambers närmar sig 80-årsstrecket (han fyller 79 i juni) och meritlistan är imponerande. Där trängs Bobby Hutcherson, Wayne Shorter, Freddie Hubbard, Joe Henderson, Donald Byrd, Hugh Masekela och många andra tungviktare. Men han har även gjort dussinet album i eget namn, och nya Samba de Maracatu är det första han släpper på anrika jazzetiketten Blue Note sedan 1998.

Passande nog en stark återkomst, med nio låtar av varierande ursprung. Egna kompositioner varvas med standardlåtar och nummer från Horace Silver samt nämnda Hutcherson och Shorter. Albumtiteln refererar till den synkretiska musiken från den nordöstliga brasilianska provinsen Pernambuco, men det går knappast att kalla detta någon typisk brasse-jazzskiva. Även om här ryms brasilianska rytmer parat med hard bop och post bop, och trots att Chambers tar sig an Wayne Shorter-låten Rio. Med Brad Merritt på klaviaturer och Steve Haines på bas använder Joe Chambers sig ändå av en bredare palett än så.

Ta New York State of mind rain som exempel: det är ett slags kollage av rapparen Nas moderna klassiker NY State of mind och Chambers egen Mind rain från 1978. Samma låt som DJ Premier samplade när han skapade grunden till Nas låt alltså. MC Parrain står för mikrofonpoesin.

Chambers har bjudit in gästvokalisten Stephanie Jordan för en version av standarden Never let me go, men huvudpersonen är genomgående Chambers eget vibrafonspel, där han excellererar som den maestro han är.

Samba de Maracatu är en minst sagt värdig återkomst till Blue Note.