The Good Ones

Dela den här recensionen:

Rwanda-bandet The Good Ones bildades av medlemmar från olika grupperingar i landet: Hutu, Tutsi och Abatwa. I musiken kan de mötas utanför alla de konflikter som präglat Rwanda. Folkmord och inbördeskrig har tärt och slitit på landets medborgare, och kanske kan The Good Ones vara ett sätt att hela såren. Att via den gemensamma musiken och kulturen söka förlåtelse och förståelse.

Musiken är mollbetonad och sorgesam men också fylld med kämpaglöd och kärlek. The Good Ones spelade in låtarna till sitt tredje album helt live, utan pålägg, på bandledaren Adrien Kazigiras bondgård uppe på ett berg, med utsikt över en prunkande grönska. Det var här han gömde sig högt uppe i ett träd för att undkomma folkmordet. Det är här han lever utan elektricitet och rinnande vatten. Musiken och känslorna den bygger på, däremot, förefaller komma som rinnande vatten. Kranen är öppnad.

Trion sjunger skrovligt men skönt i stämmor till ett avskalat komp av akustiska gitarrer och hembyggda instrument. Stämningarna i musiken är färgade av en livshotande ögontumör hos Adrien Kazigiras tonåriga dotter, av producenten Ian Brennans mors bortgång under inspelningarna, samt något oklart som drabbat en en tidigare medlem i The Good Ones.

Några välbekanta namn dyker upp med gästspel. My Bloody Valentine- och Primal Scream-musikern Kevin Shields bidrar till den sorgetyngda men ändå hoppfulla A long, sad journey watching you die. Wilco-gitarristen Nels Cline sätter sin prägel på Where did you wrong, my love? på ett kongenialt vis. Corin Tucker från indiestorheterna Sleater-Kinney färgar försiktigt den vaggvise-vilsamma Please come back to me. Fugazi-veteranen Joe Lally sitter in på den passande lo fi-ljudande My wife is as beautiful as a sunset. Tunde Adebimpe från Bowie-favoriterna TV On The Radio gästar den stillsamt visselvänliga Despite it all I still love you, dear dear friend. Gästerna tar aldrig över tillställningen, vilket vi ska vara tacksamma för.

Det är The Good Ones som är värda kärlek.