Tania Naranjo

Tania Naranjo, med rötterna i Chile men hemmastadd i Malmö, har vid flera tillfällen blivit uppmärksammad i Lira. På detta soloalbum, som hon själv producerat och där hon spelar alla instrument, tonsätter hon en rad kvinnliga poeter. Hälften av dikterna är från nordiska poeter, andra hälften från latinamerikanska, kanske där en fingervisning om hur Naranjo själv identifierar sig.

Hon närmar sig texterna försiktigt, liksom smygande, och låtarna är för det mesta lågmälda och spröda likt de vackra dikterna om kärlek och detta mystiska med att finnas till. Naranjo lyckas väl med att klä dikterna i fina, eteriska melodier, även om jag tycker att Vad är i morgon (av Edith Södergran) funkar sådär med sin corrido/ranchero-dräkt (en typisk mexikansk folkgenre). Men vad gör det när det briljeras med urstarka zamba-drivna Árbol de esperanza med text av Frida Kahlo. Även i Alas rotas, också den med text av Mexikos berömda konstnär, lyfter plattan rejält inte minst med sin fina stämsång. Kan det vara så att Naranjo, liksom i Árbol de esperanza, riktigt blommar ut när hon sjunger på spanska? Det märks att hon känner sig mer hemma sjungande på modersmålet.