Skivrecension

Rosa Parks: Pure love, an oratorio of seven songs 
Jazz/konstmusik

Wadada Leo Smith

Rosa Parks: Pure love, an oratorio of seven songs 

Skivbolag: TUM
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 27 maj 2019

Dela den här recensionen:

Wadada Leo Smith har redan arbetat med sociala orättvisor och medborgerliga rättigheter som tema på albumen Ten freedom summers (2012) och America’s national parks (2016). Rosa Parks: Pure love, an oratorio of seven songs fungerar som tredje delen i en lös trilogi, men vem vet? Det kanske blir fler skivor, för temat är minst sagt outtömligt. Tyvärr.

Trumpetaren och kompositören Wadada Leo Smith utgår här från en av de stora galjonsfigurerna för USA:s medborgarrättsrörelse. Rosa Parks (1913-2005) var sömmerskan som 1955 vägrade ge upp sin sittplats för en vit man, trots chaufförens uppmaningar. Händelsen var starten till samhälleliga förvandlingar vad gäller rassegregation i södra USA.

Wadada Leo Smiths nya verk framförs av tre sångerskor: afroamerikanska Karen Parks, asiatiska Min Xiao-Fen och latinan Carmina Escobar. De ackompanjeras av strängkvartetten RedKoral Quartet och trumpetarna i BlueTrumpet Quartet, med Smith själv i manskapet. Pheeroan akLaff (trummor) och Hardedge (elektroniska instrument) rundar av en strong uppsättning musiker.

Som så ofta i dag är det svårt att sätta fingret på om musiken är exakt jazz eller ej. Det låter lika mycket konstmusik. Utmanande, starkt och egensinnigt är detta oratorium hur som helst, med inslag av Anthony Braxton, Steve McCall och Leory Jenkins insprängda i verket.


Fler recensioner

Annonser