Queen Esther

Dela den här recensionen:

Det är i låt nummer tre, All that we are, som det bränner till på allvar (och som Rona peakar). Med sällsam kraft och känsla ger Queen Esther USA:s svarta befolkning ett hoppfullt soundtrack endast ackompanjerad av Jeff McLaughlins Hendrixdrypande elgitarr och Hilliard Greenes känsliga ståbas. Låten skrevs till en tillställning i Chicago för Barack Obamas stiftelse och fanns med redan på förra plattan, Guild the black the lily, men det är i den här avskalade versionen som det blir tydligt vilken själfull sångerska Queen Esther är. 

Rona skrevs enligt artisten själv ”i Harlem och spelades in i Gowanus under pandemins mörkaste dagar, när världen var i isoleringscell – och vi var tillsammans i vår ensamhet” och består av fem egenskrivna låtar, två covers (bland annat en jazzig version av Bohemian rhapsody) och ett röstmemo (!). Det är en ganska spretig samling som innehåller såväl ukuleledrivna låtar som svulstiga stråkar. Om Guild the black lily var ett mer helgjutet album fungerar Rona snarare som en samling nedslag där Queen Esther närmar sig händelser under pandemin från olika vinklar. 

Den gemensamma nämnaren är inspirerade textrader och Queen Esthers mustiga röst som dryper av soul och jazz. Och en uppfriskande autenticitet som vittnar om en artist som väljer att gå sin egen väg och som utgör ett välkommet inslag under det breda americanaparaplyet. Fenomenalt!