Jean-Louis Matinier, Kevin Seddiki

Dela den här recensionen:

Dragspel och gitarr krockar sällan. Lever i symbios gör de aldrig riktigt heller, i alla fall inte den nylonsträngade gitarren – som på Rivages – och dragspelets metalltungor, som liksom aldrig tycks bli ett. Jämför till exempel med hur fiol och dragspel kan smälta samman i en ljudbild. Men, med detta sagt är Jean-Louis Matiniers dragspel och Kevin Seddikis gitarr fina komplement till varandra och vi hör allt.

Vi får på Rivages en intressant och lekfull lektion i vad man kan åstadkomma på de respektive instrumenten, som de båda trakterar väl. Formatet är naket, musiken svårspelad och i och med det småskaliga formatet utforskas dragspelets och gitarrens många möjligheter. En strid ström musik, flödande och obehindrad.

Kompositionerna är vackra, generöst behagliga och harmoniskt intressanta. Styckena sträcker ut sig i fylliga sonora sjok, men jag skulle gärna ha hört fler tydliga melodier. Undflyende kan man vara senare, när lyssnaren redan är delaktig i samtalet.