Landæus Trio

Dela den här recensionen:

Inledande Glömska av bly börjar eftertänksamt med ett piano som då och då plötsligt byter riktning, med en bas i hasorna och precis lagom retsamt oväntade trumslag. En låt med titeln Greed ruined it for everyone studsar glatt hit och dit, byter fot och fortsätter liksom obekymrad över vad girigheten kan orsaka. Resiliens minsann! Alltså ”förmågan att stå emot och klara av förändringar, samt återhämta sig och vidareutvecklas”.

Pianisten Mathias Landæus spelar också Fender Rhodes på en låt och på två Suzuki Andes-melodica, en korsning mellan flöjt och tangentbord. Med Johnny Åman på basfiol och Cornelia Nilsson på trummor utgör de en lekfull trio med stor inbördes förståelse. Tonerna kommer klart och tydligt inom instrumentens normala omfång och alla får höras och utvecklas. Omväxlande kompositioner.

De inlånade styckena, Sades Love is stranger than pride och Horace Tapscotts mörkblänkande The dark tree flyter tryggt utan krumbukter, den senare utan att tveka om sin riktning (den saknas dock på lp:n). Landæus elva egna är mer rytmiskt och melodiskt oberäkneliga. En musik att följa med öron och huvud, och en skumpande fot ibland. Mathias Landæus vill nog vänta in de rätta ögonblicken, och han verkar också vilja vänta in mig som lyssnar, så att vi kan ta oss vidare tillsammans.