Annkatrin Meyerson

Dela den här recensionen:

Debora Vogel, som levde mellan åren 1900 och 1942, var en mångsidig kulturpersonlighet – filosof, poet, skribent och konstkritiker.

Hon var verksam i Lviv i västra Ukraina, stadens ryska namn var Lvov. I samband med utrensningen av gettot i staden mördades stora delar av hennes familj av nazisterna, även Debora.

Debora Vogel har en koppling till Stockholm, genom rabbinen i Stockholms judiska församling, hennes morbror Marcus Ehrenpreis. Dessutom – Debora Vogel är kusin till Annkatrin Meyersons mormor. 

Ett urval av Vogels dikter finns översatta till svenska och från dessa härstammar dessa tonsättningar och arrangemang av Annkatrin Meyerson, som dessutom medverkar med sång. Medmusiker är Love Meyerson och Emma Augustsson.

Det finns i dikterna en återkommande tematik – kring hus och gatunät, liksom form och färg. Och så livets upprepningar och repriser av tankar, handlingar och den påfrestande monotonin i likadana dagar och likadana vågor i vattnet.

Det är en tolkning av Debora Vogels poesi som präglas av närhet, känsla och personlig emfas. Men, och det är det viktigaste, ett angeläget kulturarv förs vidare. Debora Vogels ord får här en klädsam musikalisk dräkt.