Milena Casado

Dela den här recensionen:

Det är en minst sagt spretig ljudvärld som den spanskfödda men numera i Brooklyn bosatta trumpetaren och flygelhornisten Milena Casado öppnar dörrarna till på sitt debutalbum. Med inspiration från Miles Davis, framför allt skivan Miles smiles, och inte minst nära vännen och mentorn trumslagaren Terri Lynn Carrington har Casado satt samman tretton låtar som på olika sätt speglar hennes personliga minnen och erfarenheter från att ha konfronterats med rasism och sexism.

Musiken är drömlik, bildrik och skapad lager på lager av klanger där användandet av elektronik och röster är flitigt förekommande. Vid sidan av en grundsättning med piano, bas, trummor och synt gästspelar här artister som rapparen Kokayi, pianisten Kris Davis, harpisten Brandee Younger och flöjtisten Nicole Mitchell. De båda sistnämnda i låten Lidia y los libros, som Casado tillägnat sin mor.

Lidia y los libros är också, tillsammans med tre korta (under två minuter) stycken kallade Introspection 1-3 där Casados spel på trumpet och flygelhorn står i centrum, de jag helst återvänder till på detta mångfacetterade men också väldigt ojämna album.