Raúl Rodríguez

Dela den här recensionen:

Sedan mitten av 1990-talet har den sevillanske musikern och musikantropologen Raúl Rodríguez forskat kring flamencons interkulturella ursprung; dess moriska och indiska rötter, de afrikanska influenserna samt den fem hundra år gamla latinamerikanska kopplingen, via de sydspanska hamnstäderna Sevilla och Cadiz.
Resultatet av Rodríguez forskning har nu kommit ut i form av en cd med egna kompositioner och en ”arbetsbok” – med undertiteln AntropoMúsica creativa de los cantes de ida y vuelta (ungefär: Tur-och-retur-sångernas kreativa antropomusik) – som innehåller fotografier och förklarande texter på både spanska och engelska.
Det är framför allt kopplingen mellan Spanien och Kuba som lyfts fram, främst i sättet Rodríguez har inkorporerat den kubanska gitarren tres i flamencon. Genom att sammanföra kubansk son och toque (flamencons gitarrteknik) har han närmast utvecklat en nytt instrument, tres flamenco (soundet påminner en hel del om bouzouki), en ny attityd och nya stilar, som punto flamenco, fandango indiano, och blueslería.
I Rodríguez tappning är den annars så strama, testosteronstinna flamencon en varmare, rundare, mer bluesigt böljande musik. Otroligt lätt att ta till sig och väldigt svår att inte stampa takten till.
Razón de son är Rodríguez första album i eget namn. Han spelar alla instrument själv, från tres flamenco och gitarr till bas och cajón men får hjälp på flöjt på ett spår. Att hans mor, flamencosångerskan Martirio, medverkar på en sång känns bara rätt, då det var hon som gav honom hans tres, efter att ha jobbat med Compay Segundo i Havanna.