Dave Stapleton

Det var Brian Eno som myntade begreppet ambient music. Tanken var att genom musiken skapa en atmosfär, att musikens rumsliga karaktär fick plats. Fast musiken skulle inte nödvändigtvis ta så mycket plats eller uppmärksamhet. 

Jag associerar till den ambitionen när jag tar del av Dave Stapletons nya skiva med beatdriven elektronisk jazz. Första låten är atmosfärisk och här finns ingen melodi, i stället ett beat med trummor, elbas och Rhodes och ovanpå det försiktiga syntar. Andra låten är uppbyggd på liknande sätt, men efter en stund kommer Nils Petter Molværs mjuka trumpet in och kontrasterar mot den angivna rörelsen med längre bågar. 

Skivan är relativt jämn i humöret och fortsätter på samma sätt med olika electronica-artade tajta beats. Några låtar har en intensivare karaktär med pådrivande trummor och bas. Det är Jon Goode på elbas och Elliot Bennett bakom trummorna som tillsammans med Dave Stapleton själv på Rhodes bildar grunden för denna ambienta jazz, där loopar också spelar en viktig roll. I sina bästa stunder når de en hypnotisk verkan och rörelse där man är på väg, ständigt på väg. Däremellan låtar som blir för stillastående.