Skivrecension

Konstmusikaliskt Lira Gillar

Anna-Lena Laurin

Quests

Skivbolag: Vanguard Music Boulevard
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 13 Sep 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Anna-Lena Laurins verk, för det handlar om konstmusik, har flera personliga kännetecken. De skapar olika musikaliska landskap med stämningar som fångar in lyssnaren. De är berättelser, åtminstone den här lyssnaren får för sig att Laurin berättar historier med toner. Ofta, till exempel i Concerto for flute, strings and harp och Quests (de bägge verk som ryms på det aktuella albumet), förekommer också en solist med ett jazzmusikaliskt förhållningssätt till övriga musiker.

Vilket inte är konstigt med tanke på att Anna-Lena Laurin varit jazzpianist och jazzsångpoet. Ja, det är hon ju fortfarande i dottern Iris Bergcrantz nutida jazzgrupp. Förhållandet solist-orkester hörs främst i förstnämnda Concerto med Nordica Camerata, harpisten Ingrid Lindskog och framför allt solisten Magnus Båge, som bland annat använder en flöjt med möjlighet att glissandoglida från en ton till nästa.

I Quests – med Norrlandsoperans symfoniorkester och Gitta-Maria Sjöberg, operasopran – har Laurin skrivit in ett liknande (fast mindre hörbart) vokalt förhållande mellan röst och orkester. Musiken utbrister i plötsliga klanger och rytmer som spelar sig ur klassisk musik. Sjöberg sjunger och deklamerar en text som Laurin skrivit i dialog med danske filosofen och teologen Søren Kierkegaard. I Concerto flyger flöjten ovanpå en rytmisk stämning av både sorg och något karibiskt.

Än lättgängligt och smeksamt, än överrumplande och oväntat. Inte ens tio lyssningar räcker nog för att höra alla klanger, rytmer och musikaliska språng.