Emil Strandberg
Prosodier
Skivbolag: Haphazard MusicRecenserad av: Bo Bjelvehammar
Publicerad: 20 nov 2020
Dela den här recensionen:
Emil Strandberg undersöker och utforskar gränsland i sin musik, han håller fast vid fasta strukturer, men ger samtidigt utrymme för upplösta mönster, han ger plats för det oväntade och det överraskande.
Allt tillsammans med sina medmusiker. Sättningen är Emil Strandberg på trumpet, Johan Graden på piano, Mauritz Agnas på cello och Pär-Ola Landin bas. Det är i huvudsak egna kompositioner och det är ljudbilder som styr och ställer. Prosodi är just vetenskapen om ljuds längd, styrka och tonhöjd. Musiken här är ett utforskande av dessa kategorier.
Det vi möter på albumet är ljuds krav på uppmärksamhet, lyhördhet och känslighet, det är så uppenbart här i det nära samspelet mellan musikerna.
Det är en morgon när jord och dimmor flyger ihop, om några månader hörs vipan kvida och singla ner över de mörka åkrarna, under små krympande snörester. Det finns runt omkring oss varje dag, obegränsade och mer eller mindre tydliggjorda kraftfält av ljud.
Det är gott att vara en stund i Emil Strandbergs ljudlandskap och reflektera.
Med albumet följer ett knippe dikter, som ofta handlar om samma sak, om ljudutsnitt, om koltrastar och rödhakar, om sus och brus och aspars klang.
Det är märkligt vad poesins och musikens språk ligger nära varandra.