Otis Sandsjö

Dela den här recensionen:

Det är första skivan under eget namn, men saxofonisten Otis Sandsjö har figurerat i ett otal olika band och projekt. Jag har främst hört honom i experimentjazzbandet (Isabel Sörling) Farvel och göteborgska Balkanorkestern Gothenburg Gadjos. Två helt olika sammanhang som vittnar om en musiker som inte vill bli placerad i ett och samma fack. Otis Sandsjö har numera Berlin som huvudkvarter där han spelar med en krets musiker varav flera även är med på Y-Otis: Frans Petter Eldh (bas), Tito Weber (trummor) och Elias Stemeseder på keyboards.
Musiken är jazz, men samtalar med hiphop och elektronisk musik och befinner sig i ett lockande gränsland. Det finns även ekon av afrikansk musik, som när de i inledande Pata pata leker med Miriam Makebas välkända sextiotalshit med samma namn. Och min favoritsekvens på skivan är när Otis Sandsjö på Boo! vrider runt melodier snarlikt den etiopiska saxofonisten Getatchew Mekurya. I något fall är soundet tillbakablickande – beatbaserad elektrojazz som gjordes för tio, femton år sedan – men tilltalet är eget och musikerna sammansvetsade.
Skivan avslutas med stämningsfulla Multipopix, men det är som mest intressant när rytmerna och melodierna liksom trycks ihop, som på Acinor, och Yung, lika komplex som lättflygande.