Brennen Leigh

Dela den här recensionen:

På sitt sjätte studio-album tar sig Brennen Leigh an den imponerande utmaningen att göra en konceptskiva om sin barndoms hemtrakter: gränsområdet mellan Minnesota och North Dakota. Resultatet är egentligen inte bara en utan tolv vackra, innerliga och fenomenala kärleksförklaringar där Leighs poetiska texter målar tydliga bilder av livet långt bortom glittriga fasader och bullriga storstäder. 

Det är en hyllning, men också en intressant beskrivning av en landsdel som ofta hamnar i medieskugga. Med hjälp av fascinerande levnadsöden och kärnfulla miljöbeskrivningar får vi lära känna de stora slätterna, det enkla – men hårda – livet på landsbygden och inte minst människorna i regionen. 

Albumet inleds med Don’t you know I’m from here, där berättaren återkommer till sin hemstad för att upptäcka att en del kanske såg bättre ut i backspegeln, och avslutas med Outside the jurisdiction of man, en cowboyvals om den föräldralöse som flyttar hem till sina farföräldrars hus på de stora slätterna. Däremellan får vi möta Brennens pappa när han kör traktor första gången, barndomskärlekar, hunden Björn och tre vänner som växer upp på prärien där åtminstone en av personerna är gay och om det svåra i att vara sig själv. 

Prairie love letter är på alla sätt ett magnifikt album. Musikerna imponerar rakt igenom, inte minst Paul Kramer på mandolin och fiddlaren Jenee Fleenor som båda bidrar med uttrycksfulla solon. Men framför allt är skivan en uppvisning i bländande berättarkonst och en utmärkt lektion i hur musik och text kan samverka för att mana fram starka intryck och bilder som förflyttar lyssnaren till en helt annan tid och plats.