Johan Arrias

Dela den här recensionen:

Rituell stillhet, oftast ingen brådska, men inte bara. Vad händer med ljuden? Min hjärna vill gärna skapa ordning och bilder. Johan Arrias och hans altsaxofon skulle till exempel kunna ta sig fram i ett övergivet stadslandskap där lugnet är en smula bedrägligt då oväntade ljud plötsligt kan dyka upp för att sedan försvinna. Verkligheten verkar finnas runt hörnet med titlar som Ruins, Abandoned city och Wind variations.

Nästan tjugo år har förflutit sedan Gul 3:s debutskiva Soul, där Arrias var en av tre. Andningen är lugnare nu, med ett slags accepterande av tillvaron och det liv som pågår. Klangerna är genomtänkta, försiktigt formulerade och noga sammansatta i nya kombinationer inte svåra att följa om man vill. De äger, trots ett mått av sparsmakad ödslighet, en osentimental omsorg. Åtta olikdoftande och olikklingande stycken på en dryg halvtimme, en sammanhållen och märkligt vilsam svit.