Niclas Abrahamsson

Visartisten Niclas Abrahamsson släpper sitt andra fullängdsalbum Pojken i vindstrappan. Instrumenteringen är rik med bland annat Karl Fimmerstad på trumpet och Lars Sjöstrand på bastuba men som på hans tidigare skiva, Låtar i livets närhet, fästs fokus vid texterna. Uppväxtskildringarna från Lidköping fängslar och perspektivet är intressant och bitvis ovanligt. Abrahamsson målar detaljerat upp bilder som täcker in en barndom som är omgiven av hot i form av blottare, alkoholister och våld. I Från Vänern blåste kallt 1 är det beskrivet ur ett barns aningslösa perspektiv på ett sätt som fastnar hos mig, men även den trallvänliga melodin gör låten till skivans bästa spår. Sorgens svarta glänta sticker också ut med en fin melodi och ett mästerligt, lite gotiskt arrangemang. Men mest skakande är Från Vänern blåste kallt 2 som med en glad melodi levererar textraderna: ”Jag hamna i ett gäng där vi var jävliga i flock /Danne hade öron som stod ut som stora lock / Vi reta honom bara lite sa vi till oss själva / En dag var han försvunnen, sen flöt han upp i älva”. Det blir helt klart som bäst när Abrahamsson vågar vara brutal i sitt uttryck, och då kommer också hans konstaterande sångstil mest till sin rätt.