Sthlm Svaga

Dela den här recensionen:

Sthlm Svaga klingar inte sååå tyst i sin andra utgåva, men behärskningen skärper uppmärksamheten och lyssnandet. Det är de värda. Noggranna med detaljerna, intrikat tätt gruppspel och allas personligheter släpps fram. I septetten ingår förutom grundaren Johan Jutterström på tenorsaxofon även Gustav Rådström altsax, Niklas Barnö trumpet, Linda Oláh röst, Rasmus Borg piano, Elsa Bergman basfiol och Andreas Hiroui Larsson på trummor. 

Tre pigga gamlingar inom modern jazz, Ron Carter, Roscoe Mitchell och Archie Shepp, har inbjudits att skriva direkt för dem. Carters Desert lament är lägereldsmys med melodi som fäster, Mitchells Never sound more! är lekfull och moderat modernism och Shepps medley Die Rechnung – Chrystal stairs – Blues – U-Jama är lättsamt hårdsvängande, snudd på lättviktig, bäst i den varma bluesen. Dessutom spelar de musik av John Coltrane och Per-Henrik Wallin – hans Winter rhapsody är precist tolkad av septettens pianotrio. Det mest svårtyglade övertrycket står Gustav Rådström för i Coltranes Jupiter, medan Niklas Barnö håller sin explosivitet inom ramarna (men nära ramkanten) genom hela skivan. De varmaste pysande ordlösa sångljuden från Linda Olah.

(Deras första skiva, med musik av Carla Bley, recenserades i Lira #1 2020.)