Trondheim Jazz Orchestra & Ole Morten Vågan

Dela den här recensionen:

Inledande Fanfare är klassisk modern storbandsjazz, stökigt kontrollerad med ett gott Mingus-sväng, där man kan skymta en elegantare smoking under recyclade fleecetröjor. Kompositören och basisten Ole Morten Vågan, sedan 2017 den konstnärliga ledaren för Trondheim Jazz Orchestra, kan sin musikhistoria. Fast närmare än Charles Mingus är han nog en modernist som Richard Muhal Abrams som rörde sig mellan modern jazz och nutida klassiskt, och inte heller glömde traditionen. Så ock Vågan. Här glimmar också lite rockstuk och en knivsudd Ennio Morricone (hör Dismay on ice). 

Den kameleontiska orkestern består denna gång av fjorton personer. Omväxlingen och bredden i deras kunnande märks än tydligare om man kollar övriga utgåvor, till exempel den med Sofia Jernberg och hardangerfela-spelaren Olav Luksengård Mjelva.

Gruppspelet är på topp, instrumentklangerna smälter ihop när de ska, och tvära krökar tas lätt med gasen i botten om det behövs. Korta solon, snabba byten, och en del stillsam eftertänksamhet. Framåtrörelse och sväng i botten. Ståle Storløkken på hammondorgel och synt liksom Sofia Jernberg med sin röst sticker ibland ut från de övriga, två brass och fyra träblås, de tre stränginstrumenten fiol, cello och kontrabas, pianot och de två trumslagarna. Mycket bra musik för pengarna, åttiofyra minuter på två vinyler, två cd eller strömmat.