Rickie Lee Jones

Dela den här recensionen:

Det var förstås bara en tidsfråga. Och när gamle vännen och producenten Russ Titelman snart nog hade tjatat hål i huvudet på henne om idén så var saken klar: Klart Rickie Lee Jones ska tolka The American Songbook.

Så här är den nu – Pieces of treasure, tio standardlåtar ur den amerikanska kanon som kallas American Songbook. Sånger hon älskat sedan barnsben.

Det är en bitvis fantastiskt fin produktion som jag inte reservationslöst gillar. Rickie Lee Jones redogör ganska omsorgsfullt för urvalet och förarbetet, listor som skickats, Zoom-möten med pianister, repetitioner och sedan inspelning under fem dagar med en kvartett under ledning av Rob Mounsey (piano), Russell Malone, gitarr, David Wong, bas, och Mark McLean, trummor.

Resultat är förstås egensinnigt, stundtals mycket vackert och innerligt och ibland lite prövande. Rickie Lee Jones har en egenartad röst och sångstil, kultiverad över fyrtio år, och hon är obrottsligt lojal med den. Inga kompromisser.

Den naket intima och lekfulla rösten med lite nästäppa passar mycket bra i till exempel Just in time, There will never be another you och They can’t take that away from me. Jag har svårare för de sånger där Rickie Lee hittar en släpig och klagande ton, som i September song, eller tar i med det där kompromisslöst starka och lite tutande röstläget.

Kompet är återhållsamt, ofta är det bara Rickie, Mounseys piano och lite stråkar, eller Rickie och Russ Malones gitarr. Arrangemangen är genomgående mycket smakfulla.

Mest överraskar nog plattans sista spår, It’s all in the game, en sällan hörd popklassiker från 1950-talets sista år, då Tommy Edwards sjöng in den (text av Carl Sigman till en melodi från 1911, skriven av den blivande vicepresidenten Charles G Dawes). Mike Manieri spelar för övrigt vibrafon på ett par spår.