NAB Plus

Dela den här recensionen:

Plötsligt och utan tvekan ljuder poeten och spoken word-artisten Hakim Mirzas röst. Med kraft och övertygelse framför han sin Truth or money / I can’t button my shirt. Efter en kort stund bryter Ebba Westerberg in med dramatiska slagverk, och så ansluter änglasång och en vandrande elbas som håller alla på vägen. På nästan ingen tid alls har vi förflyttats till en helt annan verklighet. Språket är sorani, som talas i irakiska Kurdistan. Stark inledning, fortsättningen lite mjukare. 

En del är komponerat, en del improviserat, musikerna lyssnar till språkets dynamik och ordens musik. Sju stycken, varav två kortare instrumentala mellanspel, där Pandemic train tuffar fram ledd av elbasen och Longitude 12 klingar mer frisinnat. Två texter är översatta till engelska och framförs av Nema Vinkeloe Uuskyla, som även äger änglarösten och spelar altfiol. Elbas spelas av Annika Törnqvist, och altsaxofon, flöjter och tanpura av Biggi Vinkeloe.

Inflytande från olika genrer hörs, mest jazz (saxofonen) och slagverk som nog också kan höras i Mirzas hemtrakter. NAB är Nema, Annika och Biggi, övriga medverkande är plus. Allt inspelat i Göteborg. Musik för öppna öron som de själva säger, inte svår att ta in kan jag tillägga.

Latitude 12 / A parenthesis between myself and God är central, tolv minuter med himlasång ovan, en drone-ton bakom och en liten snärtig trumma bredvid rösten. Hakim Mirza är politisk flykting, här finns både ilska och längtan, och ett mått sentiment. Rösten är musikalisk och övertygande, speltonerna fördjupar och omfamnar.