Magnus Öström

Dela den här recensionen:

Tredje albumet från Magnus Öström kommer två och ett halvt år efter förra skivan. Här hörs samma band som sist med liknande musikalisk idé, ett slags jazzrock med intensiva teman som bearbetas. Sedan sist har trummisen Magnus Öström utvecklat musiken tillsammans med sitt band; Andreas Hourdakis på gitarr, Thobias Gabrielsson på elbas och synt samt Daniel Karlsson på piano och klaviatur. Tillsammans har de tagit musiken i en jazzigare riktning, varje låt är som en resa man önskar inte tog slut. Det täta samspelet, ofta drivet av Magnus Öströms intensiva trumspel, växlar om i mer luftiga passager, där någon av musikerna får mer utrymme. Längre organiska helheter som det är lätt att ryckas med i. Magnus Öström har också utvecklats som låtskrivare, han har komponerat en rad suveräna melodier som sitter som gjutet i händerna på hans eminenta medmusiker. Ska man leta referenser så kommer jag att tänka på Pat Metheny. På Parachute hörs samma intensitet och spelglädje, samma rytmiska flyt där melodierna får mycket plats. Samtidigt tål att strykas under: Magnus Öströms musik är otvivelaktigt hans egen. En mycket rik skiva.