Nguyên Lê

Dela den här recensionen:

I den postkoloniala romanen talar man ofta om kreoliserade former, där europeisk och nordamerikansk modernism bryts mot det latinamerikanska avantgardet, inhemska traditioner och postmodern lek i ett uttryck för erfarenhet och en kritisk identitetsanalys.
Åtskillig musik kan beskrivas med en sådan metafor, men i fråga om Nguyên Lê är processen extra tydlig. Genom åren har han skapat allt finare musikaliska metoder och synteser för att gestalta frågor om ursprung och kulturell hemvist.
Det är en process som tränger djupare än stilblandningen som uppstår då impulser och instrument från olika traditioner läggs sida vid sida. Hos Nguyên Lê blir gitarren ett redskap för en gestaltning som fullbordas i dialog med vietnamesiska instrument och melodistrukturer. Det blir en syntes, som ger en prismatisk och aldrig slutförd förståelse.
Och bortom musikens gestaltande och filosofiskt spekulativa egenart skapar Nguyên Lê en alltmer passionerad skönhet.