Marc Johnson

Dela den här recensionen:

Ren baspropaganda och något av det absolut hårdaste och vackraste du kan lyssna på i vinter! Marc Johnsons soloplatta Overpass öppnar med Freedom jazz dance och det är bara att sätta sig ner och åka med. Alternativt gå igång med fridansen. Ostinato-groove växlat med ackordläggningar och pizzicato-löpningar på ett sätt som bygger en hel orkester ur Johnsons trä, inget skall saknas! På jazzdansen följer Miles Davis Nardis, en låt som hängt med Johnson sedan tiden med Bill Evans. Med ett sökande, haiku-diktande spel från Johnson innan han ger sig i kast med en av sina egna kompositioner Samurai fly, ett nytt grepp på Samurai hee-haw som Johnson gjort med sin legendariska grupp Bass Desires med gitarristerna John Scofield och Bill Frisell och med trumslagaren Pete Erskine. På Samurai fly tar Marc Johnson till såväl stråke som effekter. Suggestivt och mäktigt. Ja, så där håller det på i närmare en halvlek. 

Inspelat i Sao Paulo 2018 under överinseende av en annan baslegend, Steve Rodby. Spelet är rörligt, nyfiket, dialogiskt mästerligt. Tonen varvar ek med balsaträ toppad av en lent vispad crema.