Allison Russell

Dela den här recensionen:

Sångerskan, banjoisten och klarinettisten Allison Russell var tongivande medlem i folkgruppen Po’ Girl, och hon är en av Our Native Daughters. Nu kommer solodebuten Outside child, som i brist på entydiga alternativ får kallas ”americana”. Men musiken växer över bestämningen. 4th day prayer har gospelprägel, medan The runner är rättfram rock och Hy-Brasil går i folkton, fast Allison Russells klarinettsolo drar åt annat håll.

I den sångens lyrik hör vi också en mytskapare i Townes Van Zandts anda. Annars är sångerna självbiografiska. Allison Russell sjunger om en uppväxt präglad av sexuella övergrepp från adoptivfadern, om flykt och ett liv på gatorna, om förlossning och försoning. Det är en i alla avseenden lysande sångcykel, lyriskt självutlämnande och djupt gripande, men förförande vacker i det musikaliska uttrycket, som en livets triumf över djävulska omständigheter. Kanske är det talande att det mörkaste arrangemanget, närmast spöklikt, finns i All of the women. Den tolkar inte Allison Russells eget liv utan handlar om en prostituerad kvinna hon mötte som socialarbetare. Även här har klarinetten en stämningsskapande roll.

Allison Russell är en utsökt sångerska med osviklig känsla för sångernas och stilarnas rika nyanser. Som fransk-kanadensiska som efter sin flykt från ”hemmet” levt i landets engelskspråkiga delar växlar Allison Russell motståndslöst mellan språken, vilket ger ytterligare kontur åt hennes vittnesbörd. Outside child är en av de mest övertygande debuterna jag hört på många år.