Hans Fredric Jacobsen

Dela den här recensionen:

Denna hyllning till örat och konsten att lyssna är det fjärde soloalbumet av denna norska multiinstrumentalist, som annars spelat med en uppsjö folk- och medeltidsmusiker. Inte minst åsyftar han att lyssna på sig själv, som i de sju solospåren där han ofta spelar en rad stämmor. Dessutom medverkar familjen i form av hustrun Tone Hulbækmo på harpa och tramporgel och sönerna Hans och Alf på trummor respektive klaviatur, samt basisten Gjermund Silset.

Jacobsen själv spelar gitarrer, oud och kantele, men framför allt en mängd olika slags flöjter. Det mesta materialet har han skrivit själv, och det drar åt en mängd olika håll. Här finns bland annat solostycken på bockhorn och sälgflöjt, ljuvt stämspel på blockflöjter, en tradmelodi som närmast dekonstruerats och försetts med udda trumljud, och en svängig pols för saxofonkvartett plus komp där Jacobsen spelar sopranstämman.

Kanske bäst och märkligast är Rett fra levra, där en whistle kompas av en basig, funkig keyboard och rassliga trummor med rymligt sound. Skivan är kanske lite väl spretig, men ändå ett fint porträtt av en skicklig och mångsidig musiker.