Pat Coldrick

Dela den här recensionen:

Irländska gitarristen Pat Coldrick har släppt sin tredje skiva, och jag tror att tiden kanske är kommen nu för att han ska nå en större publik. Frågan är bara vilken publik detta ska bli? Coldrick är inte skolad som klassisk gitarrist, men hans musik gränsar till denna genre – samtidigt som den gränsar till flera andra musikgenrer. Främst är det kanske den traditionella irländska folkmusiken som influerar, och en del stycken är gitarrarrangemang av melodier som är välkända för älskare av irländsk musik. Coldrick spelar också emellanåt sina egna arrangemang av klassiska gitarrstycken, på denna skiva är det Ruiz Ripos Celtic danse och Pernambucos Sons de Carrilhoes som varvar de irländska styckena. Ibland är gitarren ensam och ibland ackompanjeras den av en orkester, vilket gör skivan mycket omväxlande även om gitarren hela tiden är i centrum. Samtidigt är det kanske också detta som kommer att göra att några av lyssnarna inte helt fastnar för Pat Coldricks musik, den blir inte lika allvarligt seriös som de klassiska gitarristernas. Men måste musiken vara så här, antingen eller? Pat Coldrick utmanar denna uppfattning och på Irland har hans konserter varit utsålda i stora konserthus. Kanske kommer han snart att synas på samma sätt på internationella scener?