Ulla Fluur

Dela den här recensionen:

62 år gammal beslutade sig Ulla Fluur för att spela in en skiva. Pang, så sitter första spåret Det vi har, en ballad skriven av Catarina Gisby över en polsk folkvisa där Mikael Augustssons bandoneon rör sig som en bortglömd argentinsk lördagskväll över Chris Montgomerys vispar medan Erik Söderlind varvar elegant komp med små känsliga solo-inpass.

Fluur sjunger nära på ett sätt som får mig att greppa efter Nannie Porres skiva med samma namn. Men det ligger mer Rickie Lee Jones i Fluurs röst och hon gör också Rainbow sleeves vilken Jones spelade in på skivan Girl at her volcano från 1983. Den låten avslutar skivan, som också innehåller en tolkning av U2-låten One, närmare Cashs version än originalet men fint arrat med Augustssons dragspel, den här gången på accordina.

Peter Gabriels Washing of the water gör Fluur öppet känsligt med Leo Lindbergs B3 Hammond och Martin Höpers krämiga rotspelsbas. Men annars är det de svenska låtvalen, Det vi har, Nisse Hellbergs blues Om en hund mådde så här och Drömdans som framför allt får mig att resa mig upp ur fåtöljen och applådera.