Courtney Marie Andrews

Dela den här recensionen:

Med bara någon månads mellanrum kommer två skilsmässoalbum från två olika generationer: Neil Youngs Homegrown (recenseras på Lira.se), en platta som fått läka sedan mitten av 1970-talet, samt Courtney Marie Andrews alldeles nyskrivna Old flowers. Fastän det gått så lång tid mellan inspelningarna finns här ett soniskt äkenskapstycke mellan den gamle legenden och den Arizona-födda Andrews. Här finns osalig pedal steel och sjunkna barpianon och röster som möblerar rum av smärta. Nervigheten och demo-estetiken är inget nytt för Andrews och hon gör det bättre än de flesta ur den yngre generationen.

”In some other lifetime, would you pick me out again? Would I have chosen to stay and see us through until the end?”

Så sjunger Andrews i Together alone och det är inte den enda raden som skär rakt igenom försvar som älskande byggt. Romantiker och dårar i kärlek bör förvarnas: Old flowers är en platta som tar av själen. Och skivans öppningslåt Burlap string, vilken Andrews testade under spelningen på Bryggarsalen i Stockholm i höstas, sätter känslan direkt i en tårdränkt bana ner i hjärtesorgen.