Obsi

Dela den här recensionen:

Maja Gödickes röst smeker sig ut ur högtalarmembranen och in i hörselgångarnas diton. Bakom henne tassar en samling vänner från musik-Göteborg med en naturligt avspänd spänst i stegen. Så är det också gitarristen Simon Ljungman (från Håkan Hellström och Augustifamiljen) vi hör, ihop med Andreas Jensen(ex-Fibes! Oh, Fibes!) och Mischa Hayman (Lucknow Pact). Jazzkändisar som Nils Berg (The Stoner, Håkan Hellström) och bröderna Kallerdahl medverkar också.
Tankarna går till några akter på independentscenen i början av 1980-talet, när det jazziga mötte akustiska gitarrer. Sånt som Weekend – som sprang, nej, smög fram ur resterna av Young Marble Giants – och inte minst Tracey Thorns förehavanden i först Marine Girls, sedan solo och i Everything But The Girl. Stina Nordenstam och Nina Persson bor också granne med Obsi, liksom kanske The Tiny. Den 60-talsdoftande Unmarry me har möjligen Mazzy Star i kikaren.
Nio akustiskt men icke autistiskt kommunikativa sånger som lindar in nämnda hörselgångar i den mjukaste bomull. Men Obsi ljuder inte antiseptiskt för den skull. Det är bara befriande mjukt och oförställt. Och samtidigt proffsigt och övertygande in i minsta detalj.
Obsi – i en klass för sig.