Rodrigo Leão

En glad portugis är ofta också en melankolisk portugis. Arbetet på världshaven med kampen för fiskfångsten, erövringarnas och slavhandelns skam, allt sitter i folksjälen. På så sätt är Rodrigo Leão en rätt typisk portugisisk musiker. Glädjen finns där i musiken, men är dämpad och eftertänksam. Han har varit med länge på scen och bakom kulisserna. Efter de framgångsrika åren med världsmusik-succén Madredeus har han gjort olika soloprojekt i snart trettio år. På cv:n finns samarbeten med exempelvis Ryuichi Sakamoto och Beth Gibbons (från Portishead), båda erkänt intellektuella, smala populärartister. Vid Portugals fyrtioårsjubileum av revolutionen mot fascismen fick han äran att leda den stora gratiskonserten i Lissabon. 

Nu 2025 gör Rodrigo Leão musik till texter av Ana Carolina Costa. Det är religiöst, filosofiskt och ofta med ett jämställdhetspatos. Många inbjudna musiker är från den gamla vänkretsen, bland annat dottern Sofia Leão som är en väletablerad sångerska i Portugal. Själv spelar Rodrigo Leão piano och syntar och hjälper sångarna med sin egen röst här och där. Det låter bra och väldigt kompetent. 

Som en pytteliten anmärkning i marginalen vill jag säga att det för mig är lite förutsägbar musik utan direkta överraskningar i melodi och harmonik. Man förstår hela tiden vad som väntar i pipeline. Men visst är det bra. Den som konsumerade Mello i år igen skulle ramla omkull av överraskning av det här. Kul att musik utan effekter kan låta så vackert och bra!