Ssewa Ssewa

Dela den här recensionen:

Det hörs direkt att det här är afrikansk musik av något slag. Vad är det som signalerar det så starkt? Lättheten, gunget, mjukheten och den liksom böljande framfarten där start och stopp aldrig känns riktigt viktigt. Harmonierna och harmonin. Den trygga, vackra basstämman. Säkert några av dessa saker.

En musiktradition som också ofta används i film- och reklamsammanhang när man tydligt just vill signalera Afrika: savann, exotiska vackra miljöer, vilda djur och kanske till och med ett annat sätt att leva. 

De flesta låtarna på Nva k’la skulle passa perfekt till eftertexterna i säg Lejonkungen. Sådant skulle kunna vara  problematiskt men det är förstås ingenting Ssewa Ssewa kan stå till svars för. Musiken är också alldeles för stolt och värdig för att störas av någonting sånt.

En del spår sticker också ut mer än de andra. Abasevini har ett lite skramligare sound och en intensiv, nästan vass basgång. Savann-kraut som långsamt bara blir hetare. Engoma är en trixigt studsande bongoseans.

I slutändan är dock Nva k’la en lättsam dröm om värme och ljus, popmusik från Uganda i en tradition någonstans i trakterna av både Phil Collins och Youssou N’Dour.