Renaissance

Dela den här recensionen:

Renaissance femte studioalbum, Novella (1977), var uppföljaren till den framgångsrika konsertskivan Live at Carnegie Hall. De följer sitt genomarbetade recept med stora, luftiga, klassiskt inspirerade arrangemang. Till och med den kompletta symfoniorkestern finns med, med pampiga resultat – speciellt på de episka spåren Can you hear me? och Touching one (is so hard to keep).

Sångerna har alla litterära förtecken; albumet fick sin titel eftersom gruppens medlemmar tycket att texterna i sig var som noveller. Musikaliskt har man inte låtit sig påverkas av den uppväxande punkrörelsen, som tog varje tillfälle att kritisera band som Renaissance, utan fortsatte att arbeta med stora gester.
Michael Dunfords ovilja att använda elektriska gitarrer är en paradox i symfoniska/progressiva rockgrupper, men är ett viktigt element i Renaissance personliga ljudbild, lika mycket som John Touts klassiskt inspirerade utflykter på pianoklaviaturet; i Jon Camp (bas) och Terence Sullivan (trummor) har de en perfekt, tätt sammansvetsad rytmsektion. Men det är Annie Haslams ypperliga röst – med fem oktavers omfång – som är gruppens viktigaste instrument, vilket de genomgående utnyttjar med största möjliga resultat.

Den här ommastrade nyutgåvan av Novella kommer med singelversioner av två av skivans spår plus en livekonsert med Royal Philharmonic Orchestra från Albert Hall i London, från samma år, på två bonusskivor.