Yo-Yo Ma, Stuart Duncan, Edgar Meyer, Chris Thile

Dela den här recensionen:

För nio år sedan gav cellisten Yo-Yo Ma, fiddlern Stuart Duncan, mandolinisten Chris Thile och basisten Edgar Meyer ut sina Goat rodeo sessions, och nu återförenas de fyra i Not our first goat rodeo. Som förra gången är musiken en vacker sammansmältning av bluegrass, klassisk musik och arabiska intryck.

Vissa spår är mer entydiga än andra, som Waltz Whitman (jag är inte säker på att vitsen ska förlåtas) i sin impressionistiska anknytning till bergsmusiken, medan andra är mer vildsint stil- och traditionsöverskridande. Men just ”vildsint”, inte ”vilt”. Något spår må ha skapats i ögonblicket, men musiken ger genomgående ett väl reflekterat intryck där varje överskridande speglar en idé.

Liksom på den första Goat sessions gästar Aoife O’Donovan i ett par spår. Hon är rotad både i bluegrass och klassisk musik, och hennes sång förstärker musikens progressiva rörelse.