Northern Voices

Dela den här recensionen:

Michelle Collins framför texter på engelska av Stefan Thorpenberg. Tillsammans med sex musiker har hon improviserat fram åtta sviter i studio i Göteborg. Vi hör raka nyenkla texter omgivna av gitarrer, loopar, fiol, träblås, tuba, basfiol och trummor.
I den första delen, Break-up suite, kränger en kantig containerbåt motvilligt i dyningarna därute. Glest mellan orden och långsamma utdragna toner pressas fram. Här finns en skopa sextiotals-free jazz från New York, både i röstbehandling och musikklang. Jämför jag med Amiri Barakas skiva med David Murray och Steve McCall, New music – new poetry, vill jag ha mer tempo i texten och djärvare dynamik mellan ord och spel. I den andra delen, Russian suite byter de spår till ett serenare tilltal och med fiolen längre fram och närmar sig klanger som Robin Williamsons Skirting the river road (ECM).
Musikerna söker rytmer och melodiföljder, låter instrumenten haka i varandra och gå åt samma håll. Musiken slingrar fram och larmar lagom oborstat, mer dramatisk än texten.